"Det andra Libanonkriget" [del 1:6]

| 2007-01-10 | ae | artikel |

Detta är första delen i en serie artiklar om sommarens konflikt mellan Israel och Hizbollah. Texten är hämtad ur rapporten “Det andra Libanonkriget sommaren 2006”, skriven av Arieh Fürth.
Rapporten kan även laddas ner i sin helhet.
- – -

Det andra Libanonkriget sommaren 2006
Beskrivning och försök till analys
Arieh Fürth December 2006

Del 1 av 6

Allmän Inledning

Det andra Libanonkriget sommaren 2006 är ännu svårt att beskriva och utvärdera pga. den korta tid som förflutit sedan kriget. Alltför mycket om krigets händelseförlopp är ännu ej känt, beslutsfattningsprocessen före och under kriget är delvis höljd i mörker eller åtminstone i en tjock dimma. De olika kommittéer och andra statliga organ som har fått till uppgift att undersöka ovanstående skeenden och förlopp har ännu endast delvis publicerat sina slutsatser och förslag till förändringar. Av naturliga skäl så kommer en icke ringa del av dessa dessutom vara hemligstämplade.

Till följd av detta har jag varit hänvisad att använda mig av material som publicerats i Israeliska, huvudsakligen hebreiska, massmedia. En del av de slutsatser som finns i artikeln är från dessa media en del är mina egna.

Då jag inte har någon avsikt på att denna artikel skall vara en akademisk objektiv framställning har jag inte alltid undvikit att subjektiva urval och vinklingar.

-

Ang. förkortningar av militära termer i texten har följande nomenklatur följts. Första gången ett begrepp förekommer är det i klartext på svenska direkt följt av förkortning inom parantes. Därefter används enbart förkortningen. Som förkortningar har jag använt mig av gängse förkortning på engelska. Nedan följer en lista på de använda förkortningarna.

COIAF Commanding Officer Israel Air Force
CONC Commanding Officer Northern Command
IAF Israel Air Force
IDF Israel Defense Forces
IN Israeli Navy
MI Military Intelligence (hebr.Amman)
NATO North Atlantic Treaty Organization
NC Northern Command
TZDL hebreisk förkortning av namnet på den pro Israeliska milisen i södra Libanon
UNIFIL United Nations Interim Forces in Lebanon

-

Bakgrund

1. Tiden fram till Israels slutgiltiga utrymning av Libanon

Under andra hälften av 1980 talet utrymde den Israelska Armen (IDF) huvuddelen av de områden av Libanon som varit ockuperade av Israel sedan slutet på det första Libanonkriget. Den israeliska armen drog sig tillbaka till en remsa längs den internationella israelisk – libanesiska gränsen som hade ett djup på ung. 10km. De två huvudorsakerna till att man inte ville utrymma totalt var att man ville uppnå dels att den redan då befintliga Hisbollagerillan samt andra till Israel fientligt inställda paramilitära grupper skulle kunna obehindrat ta sig fram till gränsen och därifrån kunna inleda fientliga aktioner mot Israel, dels att förhindra effektiv beskjutning av Israelskt territorium med de mark till mark raketer som ovanstående organisationer vid denna tid hade tillgång till.

FN stationerade en s.k. fredsbevarande styrka (UNIFIL) i södra Libanon. Denna styrka hade enligt sitt mandat relativt inskränkta befogenheter.

Under årens lopp framtill den slutliga israeliska utrymningen av Libanon under försommaren år 2000 pågick hela tiden väpnade stridigheter mellan IDF och div. paramilitära, huvudsakligen Hisbolla, grupperingar. 1993 och 1996 blossade dessa upp i regelrätta minikrig, som från Israelisk sida fördes huvudsakligen med det Israeliska flygvapnet (IAF) samt genom artilleribeskjutning av Libanesiskt territorium.

IDF hade redan under det första libanesiska kriget grundat en pro-israelisk milis i södra Libanon (TZDL).

Under åren mellan 1996 och 2000 försiggick det en livlig och ofta hätsk debatt i Israel om fördelar och nackdelar med den s.k. säkerhetszonen längs den Libanesiska gränsen. Många ifrågasatte om priset av de med jämna mellanrum stupade soldaterna inte var för högt för att ännu hålla säkerhetszonen, då speciellt som Hisbolla vid denna tid redan hade tillgång till mark till mark raketer med en räckvidd som möjliggjorde att de kunde avskjutas norr om säkerhetszonen och ändå kunna träffa civila och militära mål i Israel.

I maj år 2000 beslöt den israeliska regeringen under ledning av Ehud Barak att slutligen evakuera säkerhetszonen, detta i strid mot arméledningens uppfattning.

Tyvärr skedde utrymningen på ett oplanerat och närmast kaosartat sett, vilket ledde till att Hisbollagerillan lätt, och tyvärr inte helt utan stöd av fakta, kunde framställa den som en flykt. Stora delar av medlemmarna av TZDL flydde till Israel vilket innebar att det uppstod ett militärt vakuum i säkerhetszonen som Hisbollagerillan med demonstrativ glädje fyllde.

Ur Israelisk synpunkt kunde man som de stora vinsterna av återtåget tillskriva sig den internationella kredit som man fick för att avslutat en ockupation av främmande lands territorium samt att israeliska soldater inte längre stupade i Libanon. På minussidan kunde man dock notera dels att Hisbolla basunerade ut i hela arabvärlden att de hade lyckats med vad ingen annan arabstat eller arabisk organisation lyckats med nämligen att med väpnad makt fördriva den Israeliska armen, samt att Hisbolla nu kunde vidta fientliga aktioner direkt från gränsen. Hisbollas s.k. psykologiska seger gick totalt hem i arabvärlden och inte minst hos Palestinierna. Man kan inte bortse från möjligheten att detta var en av orsakerna till att Yassir Arafat övergav Osloprocessen och startade den andra intifadan i september 2000.

2. Från utrymningen till kidnappningen den 12072006

För att bättre förstå vad som hände i det av Israel utrymda området samt andra delar av Libanon söder om Litanifloden måste man ta hänsyn till att Israel speciellt under åren 2000 till 2004 var politiskt, mentalt och militärt helt upptaget av en kamp på liv och död mot Palestinierna som på hösten år 2000 startat ett väpnat uppror, den s.k. andra intifadan. Även om denna konflikt definieras som en “Low Intensity Conflict” måste man vara medveten om att Israelerna såg denna konflikt som en kamp som man inte kunde förlora då detta enligt allmän Israelisk syn lätt skulle leda till den Israeliska statens och samhällets utraderande. Man hade helt enkelt inte mental kraft nog att befatta sig med vad som hände i södra Libanon.

Ytterligare en faktor som allvarligt påverkade beredskapen vid nordgränsen och även kriget på sommaren 2006 var att från år 2002 av finansiella skäl men även av prioriteringar inom statsbudgeten, försvarsbudgeten blev kraftigt nedskuren och att en inte ringa del av den befintliga budgeten dessutom allokerades till finansiering av kampen mot Palestinierna.

Innan vi övergår till de mer detaljerade militära händelserna och utvecklingarna vid nordgränsen måste några viktiga övergripande militära utvecklingar nämnas. År 2002 antog IDF en ideologi som hävdade att i ett framtida krig flygstyrkorna skulle bli de för framtida konflikters resultat helt avgörande vapenslaget. Varför IDF av alla föll för denna nya strategiska och omstridda ide som endast har stöd av hårdragna slutsatser av Kosovokriget är än i dag oklart. Detta beslut tillsammans med budgetnedskärningarna innebar att IDFs traditionella markstyrkor blev mer än avsevärt försvagade. Som exempel kan nämnas att ett antal (reserv) pansarförband lades ned samt att förbandsövningar av alla slag av reservistförband blev starkt inskränkta till en grad då deras funktion i strid, speciellt i stora förband, blev katastrofalt skadad. Även förbandsövningarna av de stående förbanden, som under de nämnda åren, var helt upptagna av striderna mot palestinierna blev inskränkta till en grad som visade sig allvarlig speciellt i större formeringar (bataljon och uppåt).

Den militära Israeliska beredskapen på sydsidan av den israelisk-libanesiska internationella gränsen var allt annat än uppmuntrande såvida man inte ansåg att IAF kunde klara av alla problem. Bland problemen kan följande nämnas;

Alltsedan utrymningen hade IDF inte utvecklat och fastställt en detaljerad plan för försvaret av nordgränsen.
IDF varken drog slutsatser eller vidtog nödvändiga åtgärder till följd av Hisbollas kidnappning av tre Israeliska soldater i oktober år 2000. Detta till trotts att en undersökningskommission ledd av den allmän välrenommerade generalmajoren Jossi Peled hade lagt fram och föreslagit sådana.
De resurser som det militära underrättelseväsendet (hebr. Aman, härefter MI) satte in vid nordgränsen var bristfälliga och underdimensionerade, om man tar med i räkningen den höga risken för förnyade försök av Hisbolla att kidnappa fler Israeliska soldater.
Kontrollen från ledningen av IDFs norra militärområde (CONC) att förbanden som hade till uppgift att verkställa den löpande bevakningen av gränsområdet följde av CONC order var bristfällig.

Å andra sidan kan man inte bortse från att det trotts allt vidtogs åtgärder, i och för sig självklara, för att vidhålla beredskapen mot försök till kidnappning av soldater. Så till exempel, verkställde division 91, som konstant är stationerad i det område där kidnappningen skedde, en grundlig divisionsövning ungefär en månad innan kidnappningen med mål att träna sin verksamhet vid ett eventuellt försök att kidnappa Israeliska soldater inom divisionens ansvarsområde.

Låt oss nu se en smula på vad som hände på andra sidan om gränsen. Hisbolla, som genom IDFs utrymning av Sydlibanon fått fria händer att bygga upp en befäst infrastruktur bestående av ett stort antal bunkeranläggningar som med ett utvecklat elektroniskt kommunikationssystem stod i kontakt med ledningscentraler och med hjälp av Iran och Syrien träna och utrusta sina styrkor med toppmoderna vapen, försatte inte tillfället. Dessutom, och inte minst, levererade Iran och Syrien ca 13.000 mark till mark raketer\robotar, en del av dem med räckvidd på över 200 km.

Befästningssystemens storlek och kvalitet samt graden av den kvalitetsmässiga träning som Hisbollas militära styrkor fått antingen undgick MI eller vidarebefordrades ej till befälhavarna för de Israeliska styrkorna på fältet.

- – -
Del 1 av 6
Det andra Libanonkriget sommaren 2006 Beskrivning och försök till analys Arieh Fürth December 2006
Ladda ner rapporten i sin helhet: Andra_Libanonkriget.pdf

maila Maila denna sida till någon!