Gaza - en medvetet skapad misär av arabländer av Nonie Darwish i Wall Street Journal
Internationella donatorer har lovat nära 4,5 miljarder dollar i hjälp till Gaza tidigare i mars. Det har varit mycket smärtsamt för mig att bevittna den försämrade humanitära situationen under de senaste åren i den smala remsan där jag levde som barn på 1950-talet.
Media tenderar att tillskriva Gazas nedgång endast till Israels militära och ekonomiska handlingar mot Hamas. Men en sådan närsynt analys bortser totalt från problemets ursprungsorsak: 60 år av arabisk politik riktad mot att cementera det palestinska folkets status som statslösa flyktingar med avsikt att använda deras lidande som ett vapen emot Israel.
Som barn i Gaza på 1950-talet erfor jag tidigt resultaten av denna politik. Egypten, som då kontrollerade området, utförde gerillaliknande operationer mot Israel från Gaza. Min far ledde dessa operationer som utfördes av palestinska fedayeen, vilket är arabiska för ”självuppoffring”. Vid den tiden var Gaza redan frontlinjen för det arabiska Jihad (heliga kriget) mot Israel. Min far dödades av israeliska styrkor 1956. Det var under dessa år som Arabförbundet började sin palestinska flyktingpolitik. Arabländerna genomförde speciallagar för att göra det omöjligt för palestinska flyktingar från kriget 1948 att integreras. Till och med ättlingar till palestinska flyktingar, födda i andra arabländer som levat hela sitt liv där, kan aldrig få det landets pass. Till och med om de gifter sig med en medborgare från ett arabland kan de aldrig bli medborgare i det landet. De måste förbli ”palestinier” även om de aldrig satt sin fot i Gaza eller Västbanken.
Politiken att tvinga på en palestinsk identitet på dessa människor för evigt och döma dem till ett eländigt liv i ett flyktingläger var menat att föreviga och förvärra den palestinska flyktingkrisen.
Ett exempel på det är den arabiska politiken bakom att överbefolka Gaza. UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestinian Refugees in the Near East) var största politiska stöd kommer från arabländerna, uppmuntrar höga födelsetal genom att belöna familjer med många barn. Yassir Arafat sade att den palestinska kvinnans livmoder var hans bästa vapen.
Arabländerna verkar hela tiden för att klassificera så många palestinier som möjligt som ”flyktingar”. Som ett resultat bor en tredjedel av palestinierna i Gaza fortfarande i flyktingläger. I 60 år har palestinier använts och missbrukats av arabregimer och palestinska terrorister i sin kamp mot Israel.
Nu är det Hamas – en islamistisk terrororganisation som stöds av Iran – som missbrukar palestinier för detta syfte. Medan Hamasledare gömde sig i välutrustade bunkers och tunnlar som de hade förberett innan de provocerade Israel att attackera dem, så var det palestinska civila som fångades i den dödliga korselden mellan Hamas och israeliska soldater.
Som ett resultat av denna politik har Gaza blivit ett fångläger för 1,5 miljoner palestinier. Både Israel och Egypten är rädda för terrorinfiltration från Gaza – och ännu mer nu sedan Hamas tog över – och har alltid bibehållit en hård kontroll över sina gränser med Gaza. Palestinier fortsätter att utstå umbäranden eftersom Gaza fortsätter att vara avskjutningsramper för terrorattacker mot israeliska medborgare. Dessa attacker utgörs av Hamas missiler som urskillningslöst attackerar israeliska daghem, hem och affärer.
Och Hamas fortsatte dessa attacker mer än två år efter det att Israel drog sig tillbaka från Gaza med förhoppningen att detta steg skulle påbörja processen att bygga en palestinsk stat och framledes uppnå en tvåstatslösning för den israelisk-palestinska konflikten. Det fanns ingen ”våldscykel” då och inget rättfärdigande för något annat än fred och välstånd. Men istället valde Hamas islamistisk Jihad. Gazabors och israeliska förhoppningar har mötts av elände för palestinier och missiler för israeler.
Hamas, ett iranskt ombud, har blivit en fara inte bara för Israel, utan också för palestinierna och de arabiska grannländerna, som befarar att en spridning av radikal islam skulle destabilisera sina egna länder.
Araber påstår att de älskar de palestinska folket, men verkar mer intresserade av att offra dem. Om de verkligen älskade sina palestinska bröder, skulle de utöva påtryckningar på dem för att få Hamas att upphöra med missilbeskjutningar mot Israel. På längre sikt måste arabvärlden avsluta palestinernas flyktingstatus, och därmed deras önskan att skada Israel. Det är tid för de 22 arabländerna att öppna sina gränser och absorbera palestinierna i Gaza som önskar nörja ett nytt liv. Det är tid för arabvärlden att verkligen hjälpa palestinierna inte missbruka dem.
Nonie Darwish
Artikeln har varit publicerad i Wall Street Journal Europe 18 mars 2009
översättning: Lisa Abramowicz
Nonie Darwish växte upp i Gaza City och Kairo och är författare, nyligen till boken ”Cruel and Unusual Punishment” (Thomas Nelson 2009).








